Min första hund, Beageln Donna, köpte jag som 18-åring. Hon var mig till stor glädje i skog och mark. Hon blev också stamtik till mina Beaglar i kennel Utvängs. Kenneln driver jag vid sidan av mitt lantbruk som baseras på skog och köttdjur. Detta fördelat på två gårdar om totalt 250 ha i gränsen mellan Västra Götaland och Jönköpingslän. Till det äger jag 90 ha skog i Jämtland.

Att jag har Beagle i kombination med Wachtel beror på att deras användningsområde ligger vid sidan av varandra och kompletterar därför varandra. Beageln ser jag främst som en harhund, men kan vara en mycket duktig Rå/Rävhund också. Misslyckas man med att få en Beagel rådjursren är det ingen katastrof, men misslyckas man med en stövare... -Ja, då är det ett stort problem. Beagelns mentalitet och sunda kroppskonstruktion, med få problem, gör den till en utomordentlig jaktkamrat och familjemedlem. Till Beagelns förtjänster hör starka tassar som gör att den kan jaga även då många andra jakthundar tvingas vara hemma.

Wachtelhunden är främst klövviltshunden. Den man tar när man har en timma över på eftermidagen och man vill ha hunden tillbaks på en timma. Den man har då man är på större jakter med flera såtar och action eftersträvas. -Snabba upptag med jublande skall och man vet inte... Är det en uppflygande morkulla eller en skoveltjur... Den är eftersökshunden efter pyrchen. Den som kan gå i fatt och avsluta där jägaren skammat. Wachteln är vännen i som söker igenom de täta vassruggarna efter skjutna änder i skymningen... Den är också den trevliga familjehunden.

Målet med min kennel är att få fram dugliga jakthundar med god mentalitet och bra exteriör så de håller många år såväl i sällskap som i skogen.